Mina katter, mina älsklingar… Det är lustigt.. Men de är klokare än vad människan tror… Nu, när jag mår så fruktansvärt dåligt, så kommer annars skygga Tindra, som aldrig knappt tillåter någon människa att klappa henne, utan bara springer undan, och tröstar mig!
Jag var dyster när jag kom in i rummet där Tindra låg, gick fram till henne och tänkte att jag skulle försöka klappa henne, trots att jag visste hur det brukar bli när jag gör det. I alla fall, min hand smeker Tindra, hon vaknar och tittar på mig med sina stora kattögon, nu sticker hon tänker jag, men istället så börjar hon spinna och sluter ögonen. Jag smeker henne en gång till över ryggen, och sen en gång till, sen kliar jag henne under hakan… Så fortsätter jag i flera minuter, och hon spinner! Aldrig tidigare har hon gjort så! Mitt i det hemska mörkret så kommer hon och lyser och spinner för mig!
Min lilla kloka Tindra
